Vultus et anima - Ansikte och själ

Vultus et anima utforskar ansiktet som bärare av känslor i en tid då våra uttryck allt oftare döljs bakom filter, ideal och sociala koder. Projektet utgår från en personlig fråga: Vad händer med vår förmåga att uttrycka känslor när ansiktet inte längre är ett självklart språk?

Jag utgick från sex grundläggande känslor -glädje, ilska, rädsla, förvåning, avsky och sorg och lät mitt eget ansikte gestalta dem. Genom 3D-scanning förvandlades uttrycken till samtida kameér, en omarbetning av den traditionella smyckestypen som ofta idealiserat kvinnor i profil. I mina verk står känslan i centrum, inte skönhetsidealet.

Min bakgrund inom teater har påverkat arbetet: på scen måste känslor vara tydliga och läsbara, medan vardagen ofta präglas av osäkerhet och återhållsamhet. Smyckena fungerar därför som emotionella proteser, objekt som bär och kommunicerar något som ansiktet ibland inte tillåts visa.

Varje kamé ramas in av fragment från min barndom, små vardagsföremål som fungerar som minneskapslar. De binder samman dåtid och nutid, det personliga och det universella och öppnar för att betraktaren ska spegla sina egna erfarenheter i verket.

I utställningen ingår även en större ram i furu. I “Be the cameo” kan man själv kliva in till ramen och låta sitt ansikte bli en del av verket, en levande kamé som visar att känslouttrycket är ett delat mänskligt språk.

Vultus et anima vill synliggöra känslans flyktighet och återta ansiktet som plats för san